På väg hem från en av mina mest meningsfulla äventyr på väldigt länge.

Vi är fler, dom känner som mig  och nu har vi varann

Men tänk om vi hade kunnat få varann tidigare, vad mycket enklare våra missioner skulle ha varit.

Efter en och halv dag så känns det som om vi känt varann i evigheter och det, för att vi har en gemensam nämnare, vi är anhöriga, anhöriga till män som gör utlanstjänst.

Men det här är bara början på något nytt, tillsammans gör vi oss starkare, vi kan lyssna, stötta och förstå varann.

Ålder, bakgrund, förälder på vilket sätt man än är anhörig är oväsentligt, vi sitter i samma båt ändå.

Vi vill få ett bättre stöd för att kunna vara bättre, lungnare anhöriga och förståelse.

 Genom invidzonen kan vi hjälpa varann och hjälpa andra som precis börjar sin resa som anhörig för nu är vi spridda geneom hela Sverige.

Efter denna tripp slog en tanke mig på tåget hem.

-fan jag är ju nån. 

 

recnac

30 november 2008 10:07

har verkligen varit en toppen helg! jag håller med det känns som vi kännt varandra i evigheter! ha det så bra nu så ses vi snart igen=)
Kram

http://www.metrobloggen.se/8manader

 

anki/barbakvinna

30 november 2008 15:27

Tackar och kramar i massor för att jag fick lära känna dig. Jag tror vi alla är taggade till tusen på att kunna få göra förbättringar för anhöriga.

Jag hoppas att försvaret inser vilka möjligheter som finns och inte stoppar huvudet under sanden som vissa pippibirds gör.
KRAM ankipanki

http://blogg.aftonbladet.se/961

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...