Igår var jag för arg för att skriva eften oker att jag läst artikeln i DN, så jag gör ett försök idag.

Att denna Anders nu påstår att han inte anställer hela familjer, det kan jag faktiskt köpa.

Men det är väl deras ansvar att se till att deras anställda får den bästa utbildningen och förberedelsen som man kan få, dessutom hjälp så att dom mår bättre och dt innebär ju även att dom skall slippa tänka på ev. problem i hemmet och även kunna vara förberedd på vad som dom kommer hem till, eller är det verkligen ok för dom anställda att tro att tiden stått still hemma,  att familjen lever som dom gjorde innan dom åkte?

Sen undrar ju jag hur denne person som sen kan påstå att man som anhörig även har ett ansvar!??

Hur kan han begära det när han inte vill något med oss anhöriga att göra?

Men visst ge mig den förbannade listan som han säkert sitter på som han tycker att vi ska ta ansvar för, skicka även den listan om ansvar som militärernas barn bör ha, hur dom skall ta sitt ansvar, tränga bort sin oro att pappa är i ett land där det pågår ett "krig".

Jag vet att det var ett gemensamt beslut att han skulle åka, men det var inget lätt beslut och jag förstod att det skulle bli tufft, men jag stöttade honom,

MEN i hopp om att förvaret skulle kunna ge stöd och råd i hur man hjälper sina barn i sin oförståelse och oro och hur man enklast hittar andra anhöriga och sist men inte minst, hur man får reda på information där nere ifrån innan det kommer ut i pressen. 

Vilken förbannade tjockskalle han är, tur att han inte är min granne...

Jag har lovat att släppa det här, för min mans skull i allafall 3 veckor, för vi ska ju flytta idag, så jag ska väl försöka det.

Vill bara tillägga, att när jag ringde hem på väg från Stockholm och undrade vad dom gjorde, då berättade han att han lagade met till barnen och diskade...? va, kunde jag lämna disk jag inte hann med och det var uppdiskat när jag kom? kändes konstigt, men otroligt uppskattande :) 

 

Madde

1 december 2008 07:01

Hej Tjejen!
Många har nog reagerat på artikeln...
Skönt att Han är hemma och att du får hjälp med flytten. Gissar att barnen blev "rätt" glada när pappa kom hem?
Nu börjar livet igen, nu ska ni på ett sätt fortsätta där ni slutade, men också skapa ert nya liv för framtiden.

Ta hand om varandra...

Kram//Madde

 

Lina

1 december 2008 19:37

Hej!
Va roligt att det blev en lyckad konferens! Hade gärna varit med. Hoppas det kommer fler. jag skulle vilja ge dig o de andra på individzonen en eloge för det arbete som ni lägger ner. Jag blev jätte glad när jag hittade sidan. Kände mig inte så ensam, ni har fått mig att känna tillhörighet även om jag inte träffat någon av er. Som du kanske läst i forumet så kommer min sambo att åka iväg i maj 09. Håller redan nu på att försöka förbereda mig så gott det går. Har som du kanske sett börjat blogga, tänkte att det kanske kunde vara bra att förmedla lite om hur det är tiden innan oxå. Länka gärna min blogg om du vill....
Tack för att ni finns!
Kram Lina

http://huvudbry

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det hänt igen, det som alla anhöriga och inblandade varit rädda för, det som inte fick hända har hänt.   Jag känner inte dom omkomna så jag sörjer inte på det viset som vissa andra gör, utan jag sörjer i egenskap av medmänniska och föredet...

efter en snabb titt in på min blogg såg jag att det fortfarande är människor som läser den, jag känner mig därför lite skyldig att skriva lite hur läget är nu.   Många gånger är livet här hemma som det var innan missionen, men jag vet att han nu ...

Nu har det gått en tid sedan allt hände, vi överlevde denna omgång, ibland undrar jag om han är sugen att åka igen, men det är nog inget han skulle erkänna om jag frågade. Bloggen har jag haft för mig själv, den har han inte läst, han vet att den fin...

Nu har det gått en tid, närmare bestämt 4 månader sedan han kom hem, det låter kortare än vad det känns. Vi har väl fallit tillbaks i vardagen som den var innan han åkte, men människor runt omkring oss undrar om han kommit hem än.... när dom ser att ...

Jag skrev till boken, men efteråt mådde jag så dåligt, huvudvärk i 2 dagar och på snudden till ångest känslor, huvudvärken slog till i slutet av skrivandet, så hårt att jag till och med spydde, så jag läste aldrig igenom texten innan den skickades iv...