Senaste inläggen

Av Cecilia - 12 augusti 2008 18:36

Jaha då var det en dag tills han kommer hem på leave, visst känns det väl bra, men det känns annorlunda, vet inte riktigt på vilket sätt än.

Det kommer nog att kännas annorlunda för honom denna gången också.

Denna gången har jag inte gjort hans favorit mat och inte köpt hans favvo godis, jag har haft för mycket annat att tänka på, dessutom så har jag möblerat om halva lägenheten, köpt nya gardiner och lite annat, jag berättade det när jag gjorde det men frågan är hur mycket han minns av vad jag säger... det återstår att se i morgon.


Härom dagen tog jag mig en filmkväll, kröp upp i soffan och tittade på 2 typiska tjejfilmer, såna som Mannen inte gillar.

Jag målade naglarna, hade hårinpackning, tände ljus och käkade glass ur förpackningen och jag trivdes väldigt bra, kanske för bra, har redan planerat att göra så igen när han åkt, jag har även hunnit med mina vänner mer, vi har fikat, varit på bio osv.Eftersom barnen sover borta när jag jobbar helger, dessutom har dom varit hos deras farmor och mormor i sommar endel. Det har stärkt mig en heldel och hjälpt mig att hitta mig själv mer, men det blir väldigt ensamt.


Idag när jag gick förbi spegeln efter en dusch så upptäcker jag till min förskräckelse att jag nog har varit ensam lite för länge... ja man kan ju säga att rakhyveln har legat och vilat ett tag... (den blev snabbt aktiv igen)


Av Cecilia - 7 augusti 2008 21:37

Jag vet inte vad jag ska skriva utan att klaga för mycket, men det känns som det är dax för lite uppdatering, tyvärr har jag inte något bra minne och jag är för lat för att läsa vad jag redan skrivit om.

Så jag ber om ursäkt om det blir upprepningar.


 Jag har kommit till en period där barnen bara tjafsar med varann, lyssnar inte på mig längre, jag försöker få dom i säng i tid, men dom hittar på saker som att dricka vatten, gå och kissa, tjata om att få lyssna på sagor, se på film mm. dom försöker med allt, dom vill inte ens sova i egen säng längre.

Dom ger mig dåligt samvete för att jag måste lämna dom till min mamma på helgerna när jag måste jobba, jag har försökt förklara men det hjälper inte alla gånger.


Sen har vi mannen som jag inte försöker att beklaga mig till, jag vill ju inte att han bara ska få höra gnäll.

När han ringde i dag så fick jag reda på att han kommer missa sonens första skoldag kändes allt hopplöst, det kanske inte har så stor betydelse igentligen men det är dom små sakerna som blir stora.

Känner mig även lite ledsen(mycket ledsen) att mannen inte ens kan fråga hur det går med jobbet, han visste att jag skulle prata med chefen i går om hur min framtid ser ut på mitt nuvarande ställe och jag berättade inget, så   han vet inte ens att jag ska byta arbetsplats om 3 veckor och elak som jag är så tänker jag inte berätta det heller, han märker väl det så småningom, för jag orkar inte uppdatera allt, om han är tillräckligt intresserad så frågar han väl förhoppningsvis...... hm vad ska jag mer kunna klaga på när jag ändå är igång?.. jo jag kan ju exempelvis klaga på alla som berättar för mig hur bra och roligt det kommer att bli för mig att få en ny arbetsplats, jag önskar bara att dom kunde sluta berätta för mig vad jag ska tycka, det är ett helvete att byta arbetsplats just nu, jag har ingen hemma som stöttar, jag måste göra om hela mitt schema, helger, kvällar tidiga mornar, för samma tider på passet har jag, så jag är i behov av barnflickan på morgonen och min mamma till helgerna, kvällarna som jag hitills lyckats undvika vet jag inte riktigt vad jag skall göra med, 

Men jag kommer att ha helt andra dagar än vad jag planerat in, så nu kommer jag få börja om från början, så nä det är inte roligt eller lämpligt att byta arbetsplats just nu, jag önskar att det hade kommit när mannen kommit hem för gott istället.

(det är väl lika bra att jag påpekar det- innan nån annan gör det-- ja det är säkert mitt humör som speglat av sig på barnen, men vet ni vad, det var dom som började )


Mvh surpuppan som säkert vaknar glad som en lärka om solen skiner, fast med dåligt samvete för mitt inlägg idag. 

Av Cecilia - 3 augusti 2008 22:55

Nu kan jag äntligen sova, det var en olycka och det är en person som skadats, men han är tydligen vid medvetande, så det känns ju skönt.


Så nu kan jag ju tycka att det är lite pinsamt när jag jagar upp mig på det här viset, men samtidigt kan man ju inte vara riktigt säker.... 


so far so good 

Av Cecilia - 3 augusti 2008 22:34

Någonting har hänt och jag vet inte vad och det gör mig galen.


Idag hade jag fått ett mail från mannen där det står att det har hänt en olycka där nere, han var på platsen en stund innan men hann därifrån innan den skedde, det enda jag vet är att ingen av hans närmsta är inblandad....

och att han skulle höra av sig i morgon.


Igentligen borde jag vara lugn, då jag vet att han är oskadd, men det är jag inte, jag kan inte sluta leta på internet för att få reda på vad som hänt, är det en olyckshändelse eller är det ett attentat?

för mig spelar det roll, för om det är med vilje så kanske det blir mer oroligt och fler skadade snart.

 Jag vet att jag kanske borde nöja mig med att han är ok och gå och lägga mig för att sova.

Men tro mig det är lättare sagt än gjort, jag vill ju vetaatt han är ok, inte bara fysiskt utan även psykiskt.

dessutom hoppas jag för allas skull att det inte är någon som blivit så pass allvarligt skadad att dom avlidit, för jag verkligen lider med dom föräldrar, sambos/partners och barn som får ett sådant samtal.


Tror jag måste stänga av datorn nu, annars blir jag snart tokig. 

Av Cecilia - 2 augusti 2008 18:17

Dagen efter ringde han, dom skulle visst inte åka på tisdagen, utan det var på onsdagen, så lång näsa för mig.

Han hade ringt nångång utan att lämna meddelande, trots att jag bett honom att iallafall säga nått så det fick han en påbackning om när han ringde, jag visste att han bara skulle vara borta några dagar och han lovade att ringa när han var tillbaka.

Jag fick hoppa in extra på jobbet en av dagarna och just då var det ringt dolt nummer, 2gg till mobilen och även hem- utan meddelande.

Självklart  retade jag upp mig, varför han inte kunde lämna ett meddelande denna gången heller, jag hörde inget mer den dagen då jag slutade jobbet ganska sent och desto senare är det där han är, tankarna gick runt och jag oroade mig för att det kanske hänt något iställe, men då borde dom väl ringa till dom får tag i mig eller?


Hur som helst så var jag hyfsat uppretad samtidigt oroad när det ringde dolt nummer på eftermiddagen (dagen efter)  den här gången var det mannen som ringde och ville berätta att han kommit tillbaks....

Jag frågade lite försiktigt om det inte var han som ringt dagen före, men det var det inte dom var inte på campen då, snacka om att få svansen mellan benen, jag kunde nästan inte hålla mig för skratt då jag helt plötsligt får för mig att alla dolda nummer kommer från honom.

Önskar bara att alla som har dolt nummer lämnar meddelande så man slipper fundera.


Idag har jag varit på betydligt bättre humör, då vi varit på en viss marknad, där sålde dom 4 godis remmar för 50:- så jag köpte en till mig, en varsin till barnen och en lakrisrem till mannen (det är ju bara han som tycker om lakris)  men väl hemma slog det mig... han kommer ju inte hem förren om ca: 2 veckor, hur god är den remmen då, hur kunde jag glömma att han ens var borta? Det var bara på ren rutin som jag köpte en varsin, men men det får väl ligga här och vänta, han kanske är så kräsen när han kommer hem, iallafall inte på godis, hade gärna skickat ner den, men det tar ju lika lång tid att få ner den som för honom att komma hem.

Av Cecilia - 28 juli 2008 21:28

När jag pratade med honom i telefonen i förrgår, så skulle han försöka ringa nästa dag, men han lyckades tydligen inte ringa igår och ännu värre känns det när han inte hört av sig idag heller,klockan är redan 00 där nu och senare än så brukar han inte ringa, nackdelen är att jag vet att dom åker ut i öknen i flera dagar och dom åker imorgon.

Brukar alltid uppskatta att få höra lite av honom innan dom åker, jag börjar känna att det är jobbigt att aldrig veta villket det sista samtalet blir innan dom åker iväg, trodde jag skulle hinna med ett till sen sist.

Jag vet ju med mig att jag följer nyheter och läser DN på internet (dom är duktig att uppdatera) mer när han är ute på uppdrag, då dom inte längre befinner sig på campen. Jag har ju ingen koll på var dom är, av säkerhets skäl, men själv känner jag mig mer förvirrad och mer orolig då det är självmordsbombare som dyker upp ibland och andra faror. Dom gånger längtar man på samtalet där han berättar att dom är tillbaks.


Märks även att "våra" problem på hemma planen är inte längre våra, utan dom är mina, för så snabbt jag nämner nått så kommer han med kommentaren att "det blir säkert bra, det ordnar sig" osv. vad hände med sympatin? Han har väl fullt upp med sitt. 


Nä nu ska jag sluta gnälla, jag tar mig friheten och går ut på en sväng efter jobbet i morgon( med undantag från hämtning av barn och middag hemma, sen ska jag ut en sväng) Så tacksam för min barnflicka som gör detta möjligt för mig.


Av Cecilia - 27 juli 2008 18:54

Soliga varma dagar, nästan för varma, men jag vet jag ska inte klaga.

Barnen har kommit till en nivå där allt slutar i "tänk om ändå pappa varit med"

det gäller nästan allt som sker vare sig det handlar om att bada/fiska eller äter efterätt.


Själv saknar jag honom mest för att bolla tankar med som det ser ut nu så måste jag nog byta jobb, där jag är nu verkar bli överbemannat och då är den stora frågan vad ska jag välja för jobb, som det är nu så har jag iallafall två andra att välja och vissta är det skönt att inte bli utan, nackdelen är ju att jag helst vill vara kvar där jag är nu, annars vet jag inte vilket jag ska välja och självklart så har jag ju inte hela livet på mig att bestämma, utan bara en vecka.

Så nu saknar jag honom för att bolla dom tankarna, det är ju han som känner mig bäst och det är han som kan hjälpa mig att tänka klart, för det kan inte jag just nu, men när han ringer och jag försöker förklara min sits så är han helt inne i "hans värld" han har inte tid att bry sig i mina problem, han säger att det löser sig nog och visst gör det väl det men istället för att lösa sånt här tillsammans som förr så får jag göra det själv, mycket som oroar mig vid ett jobb byte är ju även att jag mest troligtvis inte lyckas undgå kvällsarbete, som jag har lyckats gjort hitills, men jag har ju ingen barnvakt till kvällarna.

Tankarna bara snurrar och jag vet varken in eller ut snart. 


Jag blir ju mer och mer självständig men frågan är om det uppskattas när han kommer hem för gott. 

Av Cecilia - 21 juli 2008 19:43

I går kväll satt jag och gick igen massa kort som jag framkallat den senaste tiden, då det slog mig att Mannen inte finns med alls.

När dottern fyllde år, när vi har varit på finlandsbåten, när vi var ute och grillade i februari osv.

I början var han ju bara borta på vardagarna, men hemma på helgerna, innan han åkte iväg och det har ju funkat relativt bra men när jag ser på alla korten så slår det mig hur mycket han verkligen går miste om och det värsta är att jag tror inte han inser det själv, han verkar tro att tiden står still här hemma när han inte är här.

Jag själv får samvetskval för att jag jobbar vissa dagar och helger som kanske är mer speciella tex. födelsedagar, jul och nyår, men jag kommer ju ändå hem samma dag och kan fira dom ändå, men det kan inte han.

Barnen växer och blir mer förståndiga, jag blir mer självständig, dessutom håller jag på att möblerar om för fulla muggar, mest troligtvis för att ha en hobby ett sätt att uppmuntra mig själv, så möblering och shopping på rea har blivit min hobby och tro det eller ej, men det dämpar ensamheten, alla fall för ett tag.

Skapa flashcards